23
Kategori: Allmänt
Så nu va man 23år gammal, precis så trodde jag de skulle kännas GAMMAL!
Men nej ingen skillnad än, eventuellt lite mognare men bara eventuellt.
Jag fick så mycket fint av min familj men bäst av allt va att dom kom å hälsade på. Jag vet de låter som något man säger bara för att va trevlig, men jag känner verkligen så. Jag har en väldigt speciell familj, vi jobbar ihop, bor på samma gata och tyvärr träffar varandra allt för sällan utanför jobbet. Att se mina syskonbarn växa upp är oerhört viktigt för mig, när tänder tappas, när dom berättar om hur det är på disco eller hur dom berättar om fotbollsträningen. ALLT jag vill veta allt och jag vill va den där fastern som får höra allt.
Mina små hjärtan tiden går snabbt och jag saknar dom.
En sak har förädrats med mig,jag har gått å blivigt pirrig. Pirrig av en persons närvaro och jag får nästan nypa mig själv. Jag har haft en tunt år, ett hemskt år som jag inte känt igen mig själv i. Jag vet inte vem den personen va och jag vill aldrig träffa henne igen. Än kan jag höra orden som kom ur mig mun och bara häpna, varför skakade ingen om mig å sa VA FAN HÅLLER DU PÅ MED!? Att jag ens har vänner kvar som förstod att detta bara va en svaka och att jag skulle titta fram igen. Kommer ihåg när min älskade kusin sa till mig, jag vet att du har det jobbigt nu jag ser hur du lider och jag kommer låta dig va såhär för jag vet att du kommer tillbaka. HERREGUD, jag får ont i magen över hur jag beteet mig mot mina nära. Tur hon inte kommer tillbaka, aldrig.
Tillbaka till mitt pirr, jag skulle inte träffa någon jag skulle inte tillåta mig känna något för någon på de sättet på ett långt tag. För de gjorde alldeles för ont och jag trodde jag förlorat min framtid. Så dyker detta energiknippe upp i mitt liv, med precis samma plan inget förhållande. Och i det här klickade vi, jag verkligen ler när jag skriver de helt sjukt! Vi tycker om varandra vi dejtar nu hur hände de här? Men jag är glad att de hände !
